Hemma idag och vabbar med Sally. Ingen större fara med henne men en geggig förkylning som gjorde att vi inte sov en blund i natt fick mig att vara hemma med henne idag.

Men en vabbdag var nog precis vad vi behövde - vi har för första gången på länge haft lite mystid ihop. Läst böcker sovit en stund ihop och bara haft det härligt. Synd bara att hon har hosta och snuva i mängder på det. Men men,, man kan inte få allt.

Osborn ska till sin pappa idag men jag sa till honom imorse att om han ville kunde han ju komma hem hit efter skolan istället för att vara på fritids och det ville han gärna. Då planerade jag att vi skulle få en liten mysig stund och jag skulle göra pannkakor till oss. Lite kvalitetstid som det är så ont om just nu när jag jobbar dygnet runt.

Skickade ett sms så han skulle se det så fort skolan tog slut att kom hem så äter vi pannkakor. Tio minuter efter skolan slutat ringde jag honom och frågade om han sett sms'et. Ja då,, är redan utanför huset och har ett par vänner med mig också.

Va faaaan , unge!! Har aldrig någonsin sagt nej tror jag om att han vill ha med sig kompis hem eller så - men lite framförhållning och så vill jag ju att han frågar OM det är ok. Nu hade jag ju inte tillräckligt med smet utan Osborn fick gå ner och handla mera.

Självklart åt dom fort och hade bråttom att istället försvinna iväg och leka. Ett litet gräl med O när han skulle gå coh han tyckte att jag var en töntig mamma som inte lät honom åka rollerblades i trafiken och sen stod jag här,, med snuvig dotter, kissenödig hund, ovän med sonen och ett kök i kaos inkl mjölk på hela golvet.

Va hände?? Jag som bara ville vara snäll,,, jaha,,,ha ha

Imorse fick jag den bästa presenten en mamma kan få,,,, goa älskade Osborn. Han vet att jag haft det väldigt körigt denna veckan, nära gränsen på vad man orkar med. Såååå mkt jobb, barnen och sen en oerhört massa problem i Osborns skolan och massa möten där. Galet jobbig vecka helt enkelt - och Andreas långt bort. Hade det inte varit för min mamma hade jag aldrig pallat det här,,,

Men i vilket fall som helst igår kväll var det nära gråten då jag efter en helt hysteriskt lång och jobbig dag kom hem med två trötta barn och en kissenödig hund hemma och inser att jag är utelåst. Fyyyyy faaasiken.

Osborn ser ju självklart hur trött jag är,,, så i morse när Sally som vanligt väckte mig och tyckte att det var dags att stiga upp - kom Osborn och sa ,,, -mamma, ligg du kvar - jag tar Sally.

Hallååååååååååååååååå, hur kan några ord vara så underbara. Från en tioåring!!



Och som om det inte räckte,, en stund senare kom han in och väckte mig med frukost på sängen.


Sååå underbart ju. Guuud vad jag älskar dig goa unge!!

Sen att han hällt ut en halv karaff med juice på köksgolvet så det var helt klibbigt och jag var tvungen att tvätta det när jag väl gick upp blev liksom en liten petitess.

Han är så fin och känslig min goa son. Tusen tack älskling för en underbar överraskning

mkt,,, sorry att jag knappt finns på bloggen men det är så mkt att man inte tror att det är sant...

Jobb, privat, barnen,,, och åt alla håll och kanter,, bägaren rinner snart över,,, suck,,,

försöker hålla näsan ovanför ytan i alla fall,,,

bloggar när det finns en sekund över,,,

inte nu,,,


Kraaaaaaaaaaaam på er alla