Tiden går så vansinnigt fort,,, idag för 10 år sedan gick jag omkring med en badboll till mage.  Jösses vad stor jag var. Den stod rätt ut dessutom.  Fin men komisk samtidigt på något sätt.

Jag hade snart gått över tiden med tre hela veckor, det var galet tungt och tröttsamt att vänta men samtidigt visste jag ju att det var sista veckan jag var inne på. Annars skulle dom till slut sätta igång mig.  Hade ca två dagar innan varit på överburenhetskontroll på Östra Sjukhuset, då bekräftade dom att det var en stor bebis, dom uppskattade vikten till ca 4400 g men bebisen mådde bra och hade gott om fostervatten så vi behövde inte sätta igång det ännu.

Just denna dagen var fylld av förvärkar som alla andra. Då jag hade haft oerhört kraftiga förvärkar i säkert 3 veckor tog jag dom inte det minsta på allvar utan höll igång hela dagen. Visst det strålade hela tiden längs benen men jag var ju van. Och dessutom har man alltid hört att när det är på riktigt – då bara VET man inuti sig att det är på gång.

Så jag satt på café med säkert 6-7 vänner och fikade på eftermiddagen/kvällen för 10 år sedan. Men kände att  jag var lite för obekväm på dom hårda stolarna pga av mina ”förvärkar” och bjöd istället med alla vänner hem till mig. Sagt och gjort en liten stund senare satt vi där allihopa och åt pizza.

Minns så väl att en tjejkompis till mig, Karin frågade mig –Vad är skillnaden på förvärkar och riktigt värkar?  Jag svarade då att riktiga värkar kommer mer regelbundet. Karin sa då,,, jaha,,, jag tycker allt att dina ”förvärkar” kommer rätt regelbundet också. .. haha,,,

Sen ringde min syster  (som alla i familjen minst en gång om dagen för att kolla om det kommit någon bebis ännu) och jag stod och när jag pratat med henne en stund sa hon – Emma skärp till dig, din förlossning har börjat och du behöver åka in till sjukhuset. Va!?? Nej då, det är bara förvärkar.
-Jag har klockat dig under samtalet och du har exakt  5 minuter mellan värkarna Emma.

Oj då,, hon hade visst rätt,,,, lätt i chock gick jag ut till alla mina gäster mitt i deras middag och sa att dom nog fick äta upp för jag skulle nog föda barn,,,,

To be continued,,,,,
(Tack Camilla för inspiriationen till att dela upp förlossningsstoryn)